Två personer står framför samma poster och ser inte samma bild. Den ena ser ett rött fält bredvid ett grönt, medan den andra ser två nyanser av samma gulbruna ton. En tredje har en lins som gulnat i sjuttio år och uppfattar blått svagare än hon gjorde som tjugoåring. Den här artikeln handlar om vad forskningen faktiskt vet om hur olika vi ser färg, och vad det betyder när du väljer motiv – till dig själv eller till någon annan.
Snabbfakta: Rödgrön färgsvaghet drabbar ungefär 8 procent av pojkarna men under 1 procent av flickorna, enligt Jan Ygge, professor emeritus i ögonsjukdomar, i Karolinska Institutets fråga-forskaren-tjänst. Sophie Wuerger vid University of Liverpool testade 185 personer mellan 18 och 75 år (PLoS ONE, 8 maj 2013) och fann att förmågan att skilja små färgskillnader sjunker med åldern, mest längs den blågula axeln. Claude Monet fick diagnosen grå starr 1912, vid 72 års ålder, och opererades i januari 1923.
Åtta procent av pojkarna: varför färgsvaghet ärvs på X-kromosomen
Siffran kommer från Jan Ygge, som i Karolinska Institutets populärvetenskapliga frågespalt föredrar ordet färgsvaghet framför färgblindhet. Äkta färgblindhet, där världen bara består av grånyanser, är enligt honom extremt ovanlig. Det som drabbar var tolfte pojke är något annat: de tre sorternas tappar i näthinnan fungerar inte likadant, och skillnaden mellan rött och grönt blir svår att avgöra. I en klass med tjugofem pojkar handlar det i genomsnitt om två.
Förklaringen finns på X-kromosomen. Patrik Magnusson, forskare vid Karolinska Institutet och föreståndare för Svenska tvillingregistret, beskriver tillståndet som en genetiskt betingad variation som ärvs recessivt via X-kromosomen. Pojkar har bara en X-kromosom och saknar reserv. Flickor har nästan alltid en frisk andra X-kromosom som kompenserar. Därför är mönstret så skevt mellan könen. Den blågula varianten följer enligt 1177 inte könet på samma sätt, och är mycket ovanligare.
Magnusson tar också upp något som fascinerar: enäggstvillingar kan skilja sig åt. Orsaken kan vara att tapparna utvecklades olika före födseln, eller att den felaktiga X-kromosomen är aktiv hos den ena tvillingen och den friska hos den andra. Med andra ord är färgseende inte bara en fråga om gener, utan också om hur genernas instruktioner råkade tolkas under fosterstadiet.
Vården är rätt rak om vad det betyder i vardagen. Medfödd färgsvaghet går inte att behandla, men de flesta som har den märker sällan några problem. Utredning sker med färgplanscher med prickar, ett öga i taget, där du får ungefär tio sekunder per bild. Hela testet tar fem till tio minuter. Det du inte får veta av ett sådant test är hur du upplever den röda tavlan över soffan, och här blir inredning intressant. Ett motiv där en röd blomma sitter mot grönt bladverk kan för någon smälta ihop, om de två tonerna har samma ljushet. Läs gärna mer om hur vi i övrigt påverkas av färg i vår genomgång av färgernas psykologi.
Linsen som gulnar: Wuerger-studien om färgseende mellan 18 och 75 år
Du behöver inte vara född med färgsvaghet för att se färg annorlunda. Ögats lins gulnar successivt med åren och fungerar som ett svagt gult filter som släpper igenom mindre av det kortvågiga, blå ljuset. Sophie Wuerger, verksam vid Institutionen för psykologi vid University of Liverpool, ville veta vad det gör med färguppfattningen i vardagen. Hennes studie, publicerad i PLoS ONE den 8 maj 2013, omfattade 185 personer med normalt färgseende, varav 82 män och 103 kvinnor, i åldrarna 18 till 75 med ett medelvärde på drygt 34 år.
Resultatet är mer nyanserat än rubrikerna man kunde vänta sig. Under dagsljus förskjuts egentligen bara uppfattningen av den rena gröna nyansen med åldern, och förskjutningen är mindre än linsmodellen förutsäger. Författarens slutsats är att hjärnan kompenserar för den gulnande linsen, troligen i hjärnbarken, så att ett vitt papper fortsätter se vitt ut för en sjuttioåring. Vi går alltså inte runt i en allt gulare värld.
Det som däremot faktiskt sjunker är förmågan att skilja små färgskillnader. Känsligheten minskade märkbart med åldern längs alla tre testade axlar, och nedgången var tydligast längs den blågula axeln, helt i linje med det minskade blå ljuset. Två milda nyanser, till exempel en ljusblå och en ljusgrön, flyter alltså lättare ihop för ett äldre öga än för ett ungt.
"En poster har ingen färg på egen hand – färgen uppstår först i mötet mellan pigmentet, ljuset och just din näthinna."
För den som väljer konst till föräldrar eller far- och morföräldrar är det en praktisk upplysning. Ett motiv som bygger på diskreta toner mot varandra, ton i ton, kan gå förlorat. Ett motiv med tydlig skillnad i ljushet mellan figur och bakgrund läses av alla. Det är samma princip som gäller för alla ögon, men den spelar större roll ju längre in i livet vi kommer.
Monets grå starr: när en målares palett följer ögats förfall
Den mest berömda illustrationen av hur synen formar konst är Claude Monet. Hans synproblem började 1907, starren upptäcktes 1908, och 1912 fick han diagnosen bilateral grå starr, värst i höger öga. Han var då 72 år. Han sköt upp behandlingen i ett decennium. År 1922 uppfattade höger öga bara ljus och vänster hade en tiondels synskärpa.
När starren mognade förändrades paletten. Penseldragen blev grövre, konturerna suddigare och färgerna drog mot rött och brunt, vilket är vad en gulnad, grumlad lins gör med ljuset. I januari 1923 opererades han av doktor Charles Coutela, i flera steg som sträckte sig fram till juli samma år, då den bakre linskapseln avlägsnades hemma i Giverny. Efteråt upplevde han att allt var för gult, så kallad xanthopsi. Sommaren 1924 hade blått ersatt gult som hans dominerande färg. Förklaringarna går isär: antingen berodde det på den borttagna linsen, eller på att han fick tillgång till ultraviolett ljus som en vanlig lins stänger ute.
Operationen blev ingen enkel lösning. Han drabbades av dubbelseende och förvrängda former, kämpade med depression och fick så småningom hjälp av glasögon med särskilda Zeiss-linser. Under tiden arbetade han vidare med de stora näckrospanelerna för Orangeriet. Han dog den 5 december 1926. Allt det här gör hans sena verk till ett dokument över hur synen påverkar vad som målas. Vill du läsa om jubileet och Orangeriet finns det i vår artikel om Monet 100 år, och motiven finns samlade bland våra tavlor och posters av Claude Monet.
Den fjärde tappen: tetrakromaterna som kanske ser hundra miljoner färger
Går det åt andra hållet? Kan någon se mer än vi andra? Idén lades fram redan 1948 av den nederländske forskaren H.L. de Vries. De flesta människor har tre sorters tappar, men kvinnor som bär på en variant av färgsvaghetens gener kan ha en fjärde, något förskjuten sort. John Mollon vid Cambridge började leta efter sådana kvinnor på 1980-talet och uppskattade att omkring tolv procent av alla kvinnor borde ha den extra tappen. Hans egna tidiga tester visade dock inget: kvinnorna såg samma färger som alla andra.
Det var Gabriele Jordan vid Newcastle University som kom längre. Hon testade 25 kvinnor med en fjärde tapp, och en av dem, som kallas cDa29, kunde i varje försök skilja tre färgade ljus åt som alla andra upplevde som identiska. Hon uppskattas se upp till omkring hundra miljoner färger, jämfört med ungefär en miljon för en vanlig trikromat. Försiktighet är påkallad: bara en person har bekräftats så tydligt, siffrorna är grova, och det är fortfarande oklart vad som gör att någon faktiskt kan utnyttja den fjärde tappen. Forskaren Jay Neitz har föreslagit att det kan kräva övning och särskilt framtagna färger.
Poängen för oss som hänger konst är inte att alla ska söka efter övermänskliga ögon, utan påminnelsen om att färg bor i hjärnan, inte i trycket. Ett och samma pigment blir olika upplevelser i olika huvuden, och det är en av anledningarna till att konst talar olika till olika människor.
Så väljer du en poster som fungerar för många slags ögon
Av forskningen följer några konkreta tumregler. Den första gäller ljushet. Låt motivet bygga på skillnad i ljushet och inte bara på skillnad i kulör, så läses figuren av alla. Svartvita motiv är den renaste varianten, eftersom hela bilden består av ljushet. I vårt urval av svartvita posters hittar du motiv som ser likadana ut oavsett vilka tappar du har och hur gammal linsen är.
Den andra gäller kulörparet. Rött mot grönt är det klassiska fallet där två toner av samma ljushet kan smälta ihop för den som har rödgrön färgsvaghet. Blått mot orange brukar däremot hålla isär, och därför används det ofta i färgsäkra diagram. Den tredje gäller ålder: eftersom skillnadsseendet på den blågula axeln sjunker, bör blekblå och blekgult på blekgrön bakgrund undvikas som huvudmotiv till den som är äldre. Välj tydliga former och starkare kontraster, som i grafiska posters där linjer och fält står mot varandra.
Tips: Fotografera motivet på skärmen med mobilkameran och sätt filtret på svartvitt. Går figurerna fortfarande att skilja åt har motivet kontrast i ljushet som bär även för ögon som inte skiljer rött från grönt, eller som är mer än sjuttio år gamla.
Den fjärde gäller ljuset. Samma poster ser olika ut i morgonljus och kvällslampa, något vi gått igenom i artikeln om hur ljuset förändrar konsten på väggen. Kombinerar du ett äldre öga med lägre blåkänslighet med en varm lampa blir de blå tonerna ännu svagare. Då hjälper det att välja en ljuskälla med högt färgåtergivningsindex.
Den femte regeln är att inte gissa. Beskriv inte en gåva som den med den där fina gröna tonen, om du inte vet hur mottagaren ser. Fråga hellre vilka former och stämningar hen gillar. Och är du själv färgsvag: be någon du litar på titta på motivet, eller välj via ljushet, motiv och komposition i stället för kulör.
Vanliga frågor om färgseende och posters
Forskningen om färgseende gör något oväntat med valet av konst: den tar bort illusionen att vi tittar på samma sak. Vill du hitta ett motiv som tål olika ögon och olika ljus börjar du lämpligen bland våra posters, väljer tydliga former och kontraster, och låter den som ska ha den titta först. Vill du fördjupa dig i forskningen finns mer hos Karolinska Institutet, i Wuergers studie om färgkonstans under livet och i Hektoen Internationals artikel om Monets grå starr.