Cobra-rörelsen – konströrelsens historia, Jorn, Appel och det spontana måleriet

Cobra-rörelsen är den mest högljudda och minst kompromissande konströrelsen som föddes i Europa efter andra världskriget, och i dag pryder dess frejdiga färger och barnsliga figurer allt fler posters på svenska väggar. Namnet är en akronym byggd på tre huvudstäder – Köpenhamn, Bryssel och Amsterdam – och står för en grupp danska, belgiska och nederländska konstnärer som under bara tre år, 1948–1951, formulerade ett nytt sätt att måla: spontant, kollektivt och utan hänsyn till konstakademiernas regler. Rörelsens portalfigur, dansken Asger Jorn, kallade det själv för experimentell konst – ett måleri där handen fick styra före förnuftet.

Den här artikeln reder ut vem som grundade Cobra, varför skandalen på Stedelijk Museum i Amsterdam 1949 blev en vändpunkt för efterkrigstidens konst, vilka verk som i dag betingar miljonbelopp på auktion, och var i Norden man kan se rörelsens arbeten på plats – inklusive på svenska auktionshus. Du får också konkreta råd om hur Cobras färgstarka bildvärld fungerar som tavla i det svenska hemmet.

Innehåll
↓ Vad är Cobra-rörelsen?
↓ Vägen mot Paris 1946–1948
↓ Tidskriften Cobra
↓ Konstnärerna i kretsen
↓ Stedelijk Museum 1949 – skandalen
↓ Formspråk och inspirationskällor
↓ Splittringen och upplösningen 1951
↓ Cobra i Norden och på den svenska marknaden
↓ Arvet: situationisterna och outsiderkonsten
↓ Cobra som väggkonst i hemmet
↓ Tidslinje
↓ Relaterade konströrelser
↓ Vanliga frågor om Cobra-rörelsen

Vad är Cobra-rörelsen?

Cobra är samlingsnamnet för en löst sammansatt krets av omkring femtio konstnärer som gick samman i Paris i november 1948 i uttalad opposition mot både den akademiska traditionen och den geometriska abstraktion som då dominerade den franska konstscenen. Namnet konstruerades av grundarna själva som en akronym av Köpenhamn (Co), Bryssel (Br) och Amsterdam (A) – de tre huvudstäder där kärnmedlemmarna var bosatta. Till skillnad från de flesta konströrelser hade Cobra varken galleri, skola eller stadgeenligt medlemskap. Det som höll samman kretsen var en gemensam övertygelse: måleriet skulle vara spontant, kollektivt och fritt från förnuftets kontroll, hämtat direkt ur undermedvetnandet snarare än ur regler och komposition.

Snabbfakta: Grundades 8 november 1948 på Café Notre-Dame i Paris · Grundare: Karel Appel, Constant, Corneille, Christian Dotremont, Asger Jorn och Joseph Noiret · Namnet är en akronym av Köpenhamn, Bryssel och Amsterdam · Manifestet La cause était entendue skrevs av Christian Dotremont och undertecknades av samtliga grundare 1948 · Tidskriften Cobra gavs ut i tio nummer mellan 1949 och 1951 · Rörelsen upplöstes formellt vid utställningen på Palais des Beaux-Arts i Liège i november 1951 · Asger Jorns donationer gjorde Museum Jorn i Silkeborg till Danmarks femte största konstsamling redan 1973, med 5 560 verk.

En akronym av tre huvudstäder

Namnet Cobra myntades inte i efterhand av konsthistoriker, utan av grundarna själva vid mötet i Paris. Det var ett medvetet grepp: genom att bygga namnet på städer i stället för på en konstnärlig doktrin – som "surrealism" eller "kubism" – signalerade gruppen att den var en federation av nationella miljöer snarare än en enhetlig stil. Den danska konstnären Egill Jacobsen lär ha varit den som formellt föreslog akronymen under grundandet.

En rörelse utan stadgar

Cobra saknade ordförande, medlemsavgifter och juryerade utställningar. I stället organiserades verksamheten kring tre täta nätverk: den danska konstnärsgruppen Høst i Köpenhamn, den nederländska experimentgruppen Reflex i Amsterdam och en belgisk krets kring poeten Christian Dotremont i Bryssel. Det löst sammanhållna greppet gjorde rörelsen ovanligt heterogen i stil, men desto mer enhetlig i attityd: måleriet skulle vara kollektivt utfört, ofta bokstavligen av flera händer på samma duk, och fritt från den intellektuella kontroll som gruppen menade hade förlamat den franska efterkrigskonsten.

Vägen mot Paris 1946–1948

Cobra uppstod inte ur intet i november 1948 – vägen dit gick via tre redan existerande nationella grupper som gradvis fann varandra under två års tid.

Mötet vid Miró-utställningen 1946

Den nederländske konstnären Constant (Constant Anton Nieuwenhuys) och dansken Asger Jorn möttes första gången 1946 vid en utställning med Joan Mirós verk i Paris. De två inledde en brevväxling om att bilda en internationell experimentgrupp, och 1947 reste Jorn till Amsterdam för att besöka Constant och diskutera planerna vidare på plats. Samtidigt hade den danska gruppen Høst – med medlemmar som Ejler Bille, Henry Heerup, Egill Jacobsen och Carl-Henning Pedersen – redan sedan 1930-talet odlat ett måleri byggt på myt, folktro och färg snarare än på fransk abstraktion.

Le Surréalisme Révolutionnaire, oktober 1947

I oktober 1947 undertecknade konstnärer från Tjeckoslovakien, Frankrike, Belgien och Danmark en gemensam deklaration och bildade "Le Surréalisme Révolutionnaire" – ett försök att radikalisera surrealismen politiskt. Christian Dotremont var gruppens sekreterare. Samarbetet höll inte länge, men det förde samman personerna som ett år senare skulle grunda Cobra, och det etablerade en vana vid gränsöverskridande manifest som Cobra sedan byggde vidare på.

Café Notre-Dame och manifestet, november 1948

Den 8 november 1948 samlades Karel Appel, Constant, Corneille, Christian Dotremont, Asger Jorn och Joseph Noiret på Café Notre-Dame i Paris i samband med en internationell konferens som anordnades av den surrealistiska rörelsen. Under mötet undertecknade de sex manifestet La cause était entendue (Saken var avgjord), författat av Dotremont som en uppgörelse med den franska surrealismens ledare André Breton. Manifestet krävde konstnärlig frihet från alla dogmer – surrealismens inklusive – och lanserade samtidigt namnet Cobra offentligt för första gången.

Tidskriften Cobra och det gemensamma språket

Precis som Der Blaue Reiter i München fyra decennier tidigare bar Cobra fram sina idéer genom en publikation snarare än genom ett galleri. Tidskriften blev rörelsens viktigaste sammanhållande kraft under de tre år den existerade.

Tio nummer på tre år

Tidskriften Cobra, redigerad av Christian Dotremont, gavs ut i tio numrerade nummer mellan 1949 och 1951. Varje nummer blandade reproduktioner av medlemmarnas målningar med dikter, teoretiska texter och polemik, ofta tryckta sida vid sida på samma uppslag utan tydlig gräns mellan bild och text. Upplagorna var små och distributionen skedde huvudsakligen genom konstnärernas egna nätverk i Köpenhamn, Bryssel och Amsterdam.

Petit Cobra och Tout petit Cobra

Vid sidan av huvudtidskriften gav gruppen ut två kompletterande skriftserier: fyra nummer av Petit Cobra och fjorton nummer av Tout petit Cobra, båda tunnare häften med kortare polemiska texter och nyheter från de olika lokalgrupperna. Den samlade produktionen – tjugoåtta publikationer på tre år – visar hur mycket av rörelsens energi som gick åt till att hålla de tre nationella grenarna informerade om varandra i en tid utan telefonkonferenser eller flyg för dagsresor.

Ord och bild i samma verk

Dotremont var poet, inte målare, och det färgade hela rörelsens hållning till text. Han utvecklade senare den egna genren logogram, målade ordbilder där handstilens rörelse blev lika viktig som ordets betydelse. Redan i Cobra-åren experimenterade flera medlemmar med att kombinera dikt och måleri på samma yta – ett arv som gör att Cobra-verk i dag ofta fungerar som grafiska posters lika mycket som traditionella målningar.

Konstnärerna i kretsen

Cobra räknade in konstnärer från tio länder vid den första stora utställningen, men en handfull namn utgör kärnan i vad som i dag betraktas som rörelsens huvudverk.

Asger Jorn – teoretikern och keramikern

Jorn, född 1914 och död 1973, var rörelsens intellektuella motor och den som knöt ihop de danska, belgiska och nederländska trådarna. Han arbetade i olja, keramik och tapisserier, ofta med råa, lagerpålagda penseldrag och groteska ansikten hämtade ur nordisk folktro. Från 1953 arbetade han återkommande i keramik vid en verkstad i Sorring nära Silkeborg, och hans livsverk finns i dag samlat på Museum Jorn i staden.

Karel Appel – det otyglade måleriet

Nederländaren Appel målade med en kraft som samtida kritiker uppfattade som direkt barbarisk: tjocka färglager, enkla djur- och barnfigurer och en palett av rena primärfärger. Hans målning Two Birds and a Flower från 1951 sålde för 700 000 euro hos Christie's i Paris i december 2012, fortfarande hans auktionsrekord. Appel formgav också den fem meter höga fontänen utanför Cobra-museet i Amstelveen – det enda fontänverk han någonsin gjorde.

Constant och Corneille – de nederländska rösterna

Constant delade Appels intresse för det direkta och ociviliserade uttrycket under Cobra-åren, men utvecklade sig efter rörelsens upplösning mot utopiska stadsvisioner i projektet New Babylon. Corneille (Cornelis Guillaume van Beverloo) stod närmare naturmotiv och organiska former, med fåglar och vegetation som återkommande tecken i en bildvärld som blev alltmer dekorativ under 1950- och 60-talen.

Christian Dotremont – ordens målare

Dotremont var den ende av grundarna som inte i första hand var bildkonstnär. Han fungerade som rörelsens sekreterare, teoretiker och redaktör för tidskriften, och det var han som formulerade manifestet 1948. Efter Cobra utvecklade han logogrammen till en egen konstform där skrivstilens gest ersatte det traditionella penseldraget.

De danska Høst-konstnärerna: Pedersen, Jacobsen och Heerup

Den danska grenen bidrog med några av rörelsens mest särpräglade röster. Carl-Henning Pedersen målade drömlika kosmiska landskap befolkade av fantasidjur, Egill Jacobsen utvecklade groteska masklika ansikten med rötter i afrikansk skulptur, och Henry Heerup arbetade lika gärna i sten och skrot som i olja. Samtliga tre var redan etablerade genom Høst-gruppen innan Cobra bildades, och deras verk finns i dag representerade i Louisianas samling i Humlebæk.

"Vi målar inte för att avbilda, vi målar för att leva. Handen som målar är lika mycket ett djur som ögat som ser." – Asger Jorn, tillskrivet uttalande från Cobra-åren

Stedelijk Museum 1949 – skandalen som gjorde Cobra känt

Cobras första och enda stora gruppmanifestation ägde rum på Stedelijk Museum i Amsterdam i november 1949, under titeln Internationale Experimentele Kunst. Utställningen visade verk av 29 konstnärer från tio länder, kuraterad med stöd av museets direktör Willem Sandberg – samma man som senare gav namn åt torget där Cobra-museet ligger i dag. Mottagandet blev ett av efterkrigstidens mest omtalade konstskandaler i Nederländerna: allmänhet och kritiker beskrev måleriet som barnsligt kladd, och tidningarna jämförde tumultet med reaktionerna på tidiga dadautställningar decennier tidigare.

Just skandalen blev paradoxalt nog rörelsens genombrott. Publiciteten spred namnet Cobra långt utanför konstvärldens innersta kretsar, och utställningen etablerade en position som gruppen aldrig skulle uppnå igen som helhet – redan två år senare hade den upplösts. Att Cobra-museet 1995 valde att öppna exakt på fyrtiosjuårsdagen av grundandet, den 8 november, och döpte sin adress efter Stedelijk-direktören, visar hur central just den skandalomsusade utställningen har blivit för eftervärldens bild av rörelsen.

Formspråk, teknik och inspirationskällor

Cobra-konstnärerna delade en avsky för det de kallade "kall" abstraktion – den geometriska, intellektuella konst som representerades av bland andra De Stijl. I stället sökte de en direkthet de menade fanns bevarad hos grupper som aldrig lärt sig konstakademins konventioner.

Barnteckningar och art brut

Barns teckningar, väggmålningar av personer utan konstnärlig utbildning och det Jean Dubuffet kallade art brut blev centrala referenspunkter. Cobra-konstnärerna samlade och studerade sådant material på samma sätt som Der Blaue Reiter-kretsen tre decennier tidigare hade samlat bayerskt allmogemåleri – som ett sätt att komma åt ett bildseende de menade var oförstört av regler.

Nordisk mytologi och folktro

Den danska grenen, i synnerhet Jorn och Pedersen, hämtade motiv direkt ur nordisk mytologi och lokal folktro: trollväsen, fabeldjur och masklika ansikten återkommer i verk från hela perioden. Det gjorde den danska Cobra-konsten mer folkloristisk och mindre urban än den franska och belgiska surrealismens Paris-fixering, och är en av anledningarna till att rörelsen fortfarande känns nära besläktad med den nordiska bildtradition som beskrivs på vår sida om nordisk konst.

Bregnerødmurarna – kollektivt måleri

I september och oktober 1949 samlades flera Cobra-konstnärer i en gammal skola i Bregnerød utanför Köpenhamn för att måla väggmålningar gemensamt, ofta flera händer på samma yta samtidigt. Projektet blev rörelsens tydligaste demonstration av principen om kollektivt, improviserat skapande – en praktik som få andra 1900-talsrörelser drev lika bokstavligt. Delar av Bregnerødmurarna finns i dag bevarade och visas periodvis på danska museer.

Splittringen och upplösningen 1951

Cobra föll samman lika snabbt som den hade bildats, av en kombination av politisk oenighet och sjukdom. Dotremont motsatte sig att rörelsen formellt skulle knytas till kommunistpartiet, medan Jorn och Constant drog allt längre åt vänster och önskade en tydligare politisk linje. Samtidigt drabbades både Jorn och Dotremont av tuberkulos under 1950 och tvingades till långa sjukhusvistelser – Jorn på ett sanatorium i Silkeborgstrakten – vilket gjorde det praktiskt omöjligt att hålla den redan lösa organisationen samman.

Rörelsens avslutande manifestation blev utställningen på Palais des Beaux-Arts i Liège i november 1951, sammanställd av Pierre Alechinsky och med bidrag från 35 konstnärer. Kort därefter upphörde tidskriften att ges ut efter sitt tionde nummer, och Cobra existerade formellt inte längre. De enskilda konstnärskarriärerna fortsatte dock långt in i decennierna som följde, ofta med större kommersiell och institutionell framgång än rörelsen själv någonsin hade under sina aktiva år.

Cobra i Norden och på den svenska marknaden

Trots att ingen svensk konstnär formellt räknades till grundarkretsen är Cobra en ovanligt närvarande rörelse i det svenska konstlivet, tack vare den danska halvan av gruppen och den geografiska närheten till Själland.

Museum Jorn i Silkeborg

Museum Jorn i Silkeborg, en dryg biltur från den svenska västkusten via färja, äger Asger Jorns samlade livsverk. Redan 1973, vid Jorns död, hade hans donationer gjort samlingen till Danmarks femte största med 5 560 registrerade verk, och den nuvarande byggnaden invigdes 1982 på Jorns födelsedag den 3 mars. Museet dokumenteras utförligt av Museum Jorn.

Louisiana och Cobra Museum

Louisiana Museum of Modern Art i Humlebæk, en av Nordens mest besökta konsthallar och lätt nåbar från Skåne, förvaltar en samling med flera av de danska Cobra-konstnärerna – Jorn och Heerup bredvid internationella namn som Appel, Alechinsky, Corneille och Lucebert. Se Louisiana Museum of Modern Art för aktuell utställningsinformation. I Nederländerna finns dessutom ett museum helt ägnat rörelsen: Cobra Museum voor Moderne Kunst i Amstelveen, invigt den 8 november 1995 – exakt fyrtiosju år efter grundandet i Paris.

Cobra på den svenska auktionsmarknaden

Cobra-konst omsätts regelbundet hos svenska auktionshus. Uppsala Auktionskammare har bland annat sålt verk ur den skandinaviske samlaren Arne Sörgårds (1927–2018) omfattande bestånd, med arbeten av Corneille, Pierre Alechinsky, Egill Jacobsen och Carl-Henning Pedersen. Internationellt satte Asger Jorns målning Tristesse Blanche auktionsrekord för konstnären den 3 april 2006 hos Bruun Rasmussen i Köpenhamn, där den klubbades för 6,4 miljoner danska kronor i en försäljning som totalt drog in 30 miljoner kronor.

Arvet: situationisterna och outsiderkonsten

Cobras kortvariga existens gjorde inte dess inflytande kortvarigt. Asger Jorn och Constant tillhörde 1957 grundarna av Situationistiska internationalen, den politiskt-konstnärliga rörelse som senare fick stort inflytande över såväl 1968 års studentrevolter som postmodern konstteori. Jorns skrifter om ekonomi och estetik från denna period bygger direkt vidare på Cobra-årens idéer om spontanitet som motståndshandling.

Rörelsens intresse för art brut och otränade konstnärers uttryck gav också näring åt vad som senare kallades outsiderkonst, en kategori som i dag har egna museer och auktionssegment. Konsthistorikern Willemijn Stokvis publicerade 1974 den första större vetenskapliga studien av rörelsen, ett arbete som fortfarande räknas som standardverket och som lade grunden för det förnyade institutionella intresset under 1980- och 90-talen – ett intresse som bland annat resulterade i Cobra-museets öppnande 1995.

Cobra som väggkonst i hemmet

Få efterkrigsrörelser har en bildvärld som fungerar så direkt i ett svenskt vardagsrum som Cobra. Färgerna är mättade men aldrig kalla, formerna är enkla nog att läsas snabbt men detaljerade nog att hålla intresset över tid, och motiven – djur, ansikten, fabelväsen – har en lekfullhet som passar lika bra i ett barnrum som i en hall.

Ett djärvt blickfång

Ett enda stort Cobra-inspirerat motiv bär ofta ett helt rum på egen hand. Häng det centrerat, med gott om luft runt om, och låt den råa penselstrukturen och de starka primärfärgerna stå obesvärade mot en ljus vägg. Vill du bygga en större hängning med flera format finns konkreta mått och avstånd i vår guide till tavelväggar.

Ram och passepartout

Cobra-motiv mår bäst i enkla, smala ramar i svart eller naturell ek som inte tävlar med färgens egen kraft. En generös passepartout ger de tätt målade ytorna andrum. Praktiska råd om profiler och montering finns i vår artikel om att rama in konst, och för den som vill jämföra materialval finns resonemang i guiden om att välja rätt konst till hemmet.

Tips: Kombinera ett färgstarkt Cobra-inspirerat motiv med ett enklare grafiskt blad i samma format och identisk ram. Kontrasten mellan det otyglade måleriet och den strama linjen skapar en hängning som känns kuraterad snarare än slumpmässig – ungefär som Cobra-konstnärerna själva ställde ut sida vid sida trots helt olika handstilar.

Tidslinje

1946 – Constant och Asger Jorn möts vid en Joan Miró-utställning i Paris och inleder en brevväxling om en gemensam experimentgrupp.
Oktober 1947 – "Le Surréalisme Révolutionnaire" bildas i Paris av konstnärer från Tjeckoslovakien, Frankrike, Belgien och Danmark, med Christian Dotremont som sekreterare.
8 november 1948 – Appel, Constant, Corneille, Dotremont, Jorn och Noiret undertecknar manifestet La cause était entendue på Café Notre-Dame i Paris. Namnet Cobra lanseras.
1949 – Tidskriften Cobra ges ut för första gången, redigerad av Dotremont.
September–oktober 1949 – Flera medlemmar målar gemensamt på Bregnerødmurarna utanför Köpenhamn.
November 1949 – Utställningen Internationale Experimentele Kunst öppnar på Stedelijk Museum i Amsterdam med 29 konstnärer från tio länder och utlöser en offentlig skandal.
1950 – Både Jorn och Dotremont insjuknar i tuberkulos; Jorn vårdas på sanatorium i Silkeborgstrakten.
November 1951 – Rörelsens avslutande utställning visas på Palais des Beaux-Arts i Liège med 35 konstnärer, sammanställd av Pierre Alechinsky. Tidskriften Cobra läggs ner efter sitt tionde nummer, och gruppen upplöses formellt.
1957 – Asger Jorn och Constant är med och grundar Situationistiska internationalen.
1973 – Asger Jorn dör; hans donationer har då gjort Silkeborgs konstsamling till Danmarks femte största med 5 560 verk.
1974 – Willemijn Stokvis publicerar den första stora vetenskapliga studien av Cobra-rörelsen.
1982 – Nuvarande Museum Jorn-byggnaden invigs i Silkeborg på Jorns födelsedag den 3 mars.
8 november 1995 – Cobra Museum voor Moderne Kunst öppnar i Amstelveen, exakt fyrtiosju år efter grundandet.
3 april 2006 – Asger Jorns Tristesse Blanche säljs för 6,4 miljoner danska kronor hos Bruun Rasmussen i Köpenhamn, auktionsrekord för konstnären.
December 2012 – Karel Appels Two Birds and a Flower säljs för 700 000 euro hos Christie's i Paris, hans auktionsrekord.

Relaterade konströrelser

Cobra föddes ur samma efterkrigsklimat som formade flera andra rörelser i vårt arkiv. Kopplingen till surrealismen är direkt – mötet mellan Constant och Jorn skedde vid en surrealistutställning, och brytningen med André Breton är en av rörelsens grundhändelser. Cobras intresse för barnteckningar och art brut för tankarna till dadaismens uppror mot konventionell konst tre decennier tidigare, medan det gestiska, kollektiva måleriet har tydliga paralleller till den samtida amerikanska abstrakta expressionismen. Rörelsens rötter i myt, färg och andlighet knyter också an till den tyska expressionismen, och den danska halvans folkloristiska bildvärld hör hemma i den bredare berättelse som beskrivs på vår sida om nordisk konst. En fullständig översikt över samtliga konstnärer och rörelser finns i vår Kunskapsbank.

För den som vill läsa vidare på källnivå finns en utförlig genomgång i Wikipedias artikel om Cobra-rörelsen och strukturerade metadata i Wikidata.

Vanliga frågor om Cobra-rörelsen

Vill du ta hem något av rörelsens djärva formspråk hittar du färgstarka motiv i vår kollektion med färgbomber, mer reducerade uttryck bland abstrakta posters, grafiska blad i vår kollektion grafiska posters, samt fler klassiker från 1900-talets konsthistoria bland kända konstnärer. Fler råd om att kombinera färgstarka motiv finns i vår guide till abstrakta posters, i vår tavelväggsguide, i artikeln om att rama in konst och i guiden om att välja rätt konst till hemmet.